måndag 3 mars 2008

Livet kan vara mycket mycket orättvist...

I många år jobbade jag ihop med en mycket trevlig kille. Våra vägar skiljdes då jag lämnade företaget för att starta eget. Något år senare fick jag beskedet att han drabbats av en mycket allvarlig sjukdom. Han, precis som jag, hade familj och småbarn. Jag tänkte ofta på honom och hans familj, speciellt barnen. Från en annan vän, som stod honom mycket nära, fick jag höra att hans tillstånd var mycket allvarligt. När det var som värst så väntade vi bara på beskedet att han lämnat oss. En dag började små små små ljusglimtar att dyka upp. Vi fick höra att en speciell behandling hade gått bra, och att en annan också gick bra. Sakta kom han tillbaka och jag minns så väl den dagen då jag fick träffa honom efter ca 2 år. Jag är mycket tacksam för det mötet. Idag är det 6-7 år sedan. Idag är han fullt frisk och vi driver ett företag ihop.

Idag har tyvärr andra kompisar till en annan kille fått samma hemska besked. Men tänk på att det finns goda chanser besegra sjukdomen. Ni som är hans vänner, ni måste hjälpa till att skänka den livsvilja och kraft som säkert är livsavgörande när behandlingarna är som tuffast.
Ni är jätteviktiga. Ni är hans lag.

Inga kommentarer: